Thessaloniki: en pianokonsert i en unik kulturell miljö
Måndag 29 februari 2016. I lördags fick jag chansen att spela en pianokonsert i Thessaloniki i Grekland.
Detta har varit möjligt tack vare två grekiska gitarrlärare som är alumner från Kammarmusikprogrammet vid Mälardalens Högskola. Upplevelsen var fantastisk av flera anledningar.
1- Det är alltid lika roligt att se MDH:s före detta studenter som lyckats professionellt. Despina Arvanitidis och Christos Vernados är numera båda två gitarrlärare, de har skapat en gitarrduo « Harmony » och spelar i Grekland och runt om i Europa.
De är väldigt engagerade i Thessalonikis kulturliv och lägger mycket energi på musiken. Och detta är inte självklart med tanken på de ekonomiska och sociala omständigheterna i Grekland.
2- Thessaloniki är en unik kulturmiljö i Europa, eller snarare i världen. Stadens och regionens historia är komplex, djupt präglad av olika kulturella strömningar som kämpat och konkurrerat med varandra: den bysantiska, den ottomanska, den kristna, den ortodoxa, den judiska och den islamiska kulturen.
De här kulturkrockarna, eller kanske man hellre borde säga denna kulturblandning, reflekteras mycket tydligt i byggnaderna, arkitekturen, maten, livstilen, befolkningen och naturligtvis i musiken som är en subtil kombination av orientalisk och västerländska melodier.
3- Jag fick chansen att spela ett helt nytt program med en världspremiär: Christos « Three Preludes for piano » var en del av programmet och det var första gången någonsin som det här verket spelades offentligt vilket är kul att vara med om!
Christos preludier utgjorde en vändpunkt mellan den första delen av programmet med verken Bachs Toccata i D-dur och Mozarts sonat i Ess-dur KV 282 – två glada och sorgfria kompositioner och den andra delen av programmet med « Svarta mässan » av Aleksander Skrjabin, som är en riktigt underbar men oerhört mörk sonat, och Liszts apokalyptiska « Après une lecture de Dante ».
Men « Après une lecture de Dante » går från Inferno och slutar som i Paradiso med hoppfulla ackord i dur, som leder tillbaka till den första optimistiska delen av programmet: “la boucle est bouclée” som man skulle säga på franska!
