Resa i Sydamerika
Söndag 1 juli 2018. Sommaren är den tid på året då studenterna är utflugna och verksamheten saktar ner på högskolan, och då brukar jag passa på att antingen stanna hemma eller att komma bort. I år blev det en extra lång och rekord-avlägsen resa till inte mindre än tre länder i Sydamerika: Peru, Bolivia och Chile!
Som i princip helt ny på den sydamerikanska kontinenten så blev resan en stor upplevelse både kulturellt och naturmässigt. Människor var nästan helt utan undantag väldigt hjälpsamma och mycket trevliga, om man behövde någon som helst hjälp på gatan så var det bara att vända sig till närmsta medmänniska – men då förutsatt att man talar spanska. Även i trafiken visade sig den genomsnittlige sydamerikanen vara betydligt lugnare vid ratten än sin europeiske motsvarighet.
Den första anhalten på resan var Perus huvudstad Lima, en riktig metropolis på 11 miljoner invånare och dessutom innehavare av titeln världens största stad som byggts på ökenmark. På det södra halvklotet var det nu vinter, och vädret i Lima visade sig vara konstant molnigt på grund av läget mellan de skyhöga Anderna precis bredvid och Stilla havsvindarna på andra sidan som liksom låser molnen över staden. Men vädret till trots så bjöd staden på många intressanta byggnader och en särpräglad historia. Matkulturen hade inget att skämmas för, i Peru äter man mycket gott och då inte minst nationalrätten Ceviche – pinfärsk fisk som marineras rå i limejucie och serveras med majs, sötpotatis, massor med rödlök och bananchips. Och om man ska göra som Peruanerna så dricker man till Chicha morada – blåsvart majsdricka – väldigt gott!
Efter Lima så var det dags för Titicacasjön, världens högst belägna farbara sjö på inte mindre än 3.800 meters höjd över havet. Svindlande vackert med ett närmast overkligt ljus, det blå vattnet och 6000 meter höga snötäckta berg som bakgrund. På Perusidan så var det ett besök i Puno som inledde veckan på högplatån, och efter några dagar så gick bussen till den Bolivianska och södra delen av sjön med fina staden Copacabana. Här går också färjan ut till Isla del Sol som var Inkacivilisationens heligast plats, och där de menade att världen hade skapats. En ganska liten ö helt utan bilar med en makalös vy över sjön och de Bolivianska bergen. En plats på jorden dit jag mer än gärna skulle återvända och stanna länge på! Här kunde jag inte låta bli att fundera över Yma Sumac, Peruanskan och Inkaättlingen som brukar benämnas som den människa genom tiderna som haft störst vokalt omfång – från baryton till koloratursopran!
Yma Sumac – några vokala exempel:
Lika stort omfång som Yma Sumac har också färgerna på tygerna som skapas uppe i det Andiska höglandet, aldrig har man väl sett en sådan rikedom på olika nyanser och färgkombinationer.
Med Titicaca-sjön i ryggen så bar det sedan av mot La Paz, Bolivias huvudstad. Att komma in med bussen till La Paz var också en verklig upplevelse. Staden ligger helt i en jättelik gryta bland bergen med det gigantiska massivet Illimani som en snötäckt fond. Höjdskillnaden inom staden visade sig vara inte mindre än 1000(!) meter, vilket har föranlett att man skapat ett finurligt system av linbanor som går mellan de olika stadsdelarna. En fascinerande stad som arkitektoniskt visade prov på en mängd olika influenser, såklart mycket från den spanska kolonialtiden.
Hemresan till Europa gick via ytterligare en huvudstad, Santiago de Chile, som nåddes efter inte mindre än tre timmars flyg från La Paz. Här var vädret betydligt varmare än uppe på högplatån och staden kändes väldigt mycket mer europeisk än något som resan tidigare erbjudit. Det fanns för första gången en mängd caféer på gatorna och det var också väldigt tydligt att Chile är ett framstående land för vinproduktion. Skyskraporna var också närvarande i stadsbilden, och då inte minst Sydamerikas högsta byggnad Gran Torre Santiago på 64 våningar och 300 meter.
Så blev det till sist ett slut på en mycket fascinerande och väldigt intressant resa som gav mersmak för att upptäcka ny områden på vår jord! Nu efter Anderna så kanske det kan bli Himalaya nästa gång?
Musik- och Operahögskolan vid Mälardalens högskola erbjuder sina studenter individuell undervisning på huvudinstrument, kammarmusik, gemensamma lektioner, instudering, musikteori, musikhistoria och föreläsningar och masterclasses av gästande musiker. Allt i en kreativ och inspirerande kulturhistorisk miljö på Västerås slott.
Utbildningen ges med fyra inriktningar och leder till en Konstnärlig kandidatexamen/Degree of Bachelor of Fine Arts. Kammarmusikprogrammet har en stor konsertverksamhet där studenterna får många tillfällen att framträda inför publik. Konserterna hålls på olika scener exempelvis i Rikssalen på Västerås Slott, Västerås Konserthus och Västerås Domkyrka. Utbildningen har en tydlig struktur vilket ger studenterna möjlighet att ta vara på sin konstnärliga begåvning och utvecklas såväl personligt som inom musiken.
Vid vår konstnärliga utbildning får studenterna möjlighet att maximalt utveckla sin kreativa förmåga och talang, något som ger dem en fördel i situationer med hård konkurrens. En konstnärlig kandidatexamen ger dem också möjlighet att gå vidare till studier på masternivå. Som sångare eller instrumentalist har man ett kreativt och omväxlande yrke där arbetsfältet är inom konstnärliga institutioner och som frilansande musiker.
